EU-banker fördubblar sin MiCA-närvaro när kryptoförvaring expanderar
Bankerna har fördubblat sin närvaro i EU:s MiCA-register, från cirka 40 institut den 26 juni till nästan 80 den 16 september. Deras andel av de registrerade leverantörerna av kryptotillgångstjänster ökade från omkring 16 % till nästan 23 %.
Det totala MiCA-registret växte från 243 till 349 leverantörer. Icke-banker dominerar fortfarande och ökade från cirka 203 till 269 poster, men deras marknadsandel minskade när bankerna gick in på den reglerade kryptomarknaden snabbare.
Tyskland stod för en stor del av tillväxten. Bland de nya posterna fanns Volksbank-, Raiffeisenbank- och VR Bank-institut samt Deutsche Bank. Deutsche Bank planerar att erbjuda förvaringstjänster för kryptotillgångar till europeiska institutionella kunder och företagskunder och räknar med MiCA-godkännande i oktober.
Enligt artikel 60 i MiCA kan banker gå in på marknaden genom ett anmälningsförfarande i stället för att söka fullständigt tillstånd som leverantör av kryptotillgångstjänster enligt artikel 62. De måste meddela sin hemlandsmyndighet minst 40 arbetsdagar innan tjänsterna lanseras och lämna information om styrning, riskhantering, cybersäkerhet och skydd av kundtillgångar.
För kryptohandlare tyder det växande MiCA-registret på starkare institutionellt deltagande, förbättrad förvaringsinfrastruktur och potentiellt djupare likviditet. Utvecklingen förändrar dock inte direkt tokeners fundamenta och garanterar inte omedelbara prisuppgångar. MiCA-registret kan också släpa efter de senaste regulatoriska anmälningarna.
Neutral
Nyheten är strukturellt positiv för kryptomarknaden men neutral för de omedelbara tokenpriserna. På kort sikt är det osannolikt att en fördubbling av antalet banker i MiCA-registret skapar en direkt handelsdrivande faktor, eftersom inget specifikt kryptovalutaprojekt, kapitalinflöde eller någon förändring av tokenfundamenten har tillkännagivits. Handlare kan tolka utvecklingen som ett tecken på ökat regulatoriskt förtroende, men prisreaktionerna väntas bli begränsade om den inte följs av mätbar efterfrågan eller högre handelsvolymer.
På längre sikt kan bankdeltagande stödja institutionell användning genom reglerad förvaring, starkare efterlevnadsinfrastruktur och potentiellt större likviditet. Dessa faktorer kan förbättra marknadsstabiliteten och minska hindren för institutionella investerare. Fördelarna kommer dock att utvecklas gradvis, och regulatoriskt godkännande garanterar inte kapitalinflöden eller uppgångar för enskilda tokens. Den övergripande förväntade priseffekten förblir därför neutral.