Överföringar med stablecoins sänker kostnaderna, men tillförlitligheten varierar
Stablecoin-överföringar kan ge betydande besparingar, men kostnader och utbetalningarnas tillförlitlighet varierar mellan olika överföringsvägar. Borderless.xyz:s rapport för tredje kvartalet 2026 anger en medianavgift på 1 %, jämfört med Världsbankens globala genomsnitt på 6,36 % för tredje kvartalet 2025. Det motsvarar avgifter på cirka 2 dollar jämfört med 12,72 dollar för en överföring på 200 dollar – en uppskattad skillnad på 84 %. Jämförelsen gäller olika tidsperioder och ställer en median mot ett genomsnitt, så den visar inte att varje överföringsväg är billigare med samma belopp.
Rapporten anger att kostnaden för stablecoin-överföringar är 2,9 % i Afrika söder om Sahara och 1,25 % i Latinamerika. Andelen genomförda utbetalningar varierade från 73 % via Costa Ricas SINPE-nätverk till 98,6 % via Mexikos SPEI. Vissa lokala utbetalningar tog två till tre minuter, medan traditionella SWIFT-överföringar vanligtvis tar ungefär en bankdag. Snabbhet garanterar dock inte att överföringen genomförs tillförlitligt.
För en företagsbetalning på 10 000 euro inom euroområdet rapporterades den billigaste stablecoin-överföringen kosta 26 dollar, jämfört med uppskattningsvis 135–150 dollar för en traditionell banköverföring. Separata företagstester har omfattat USDT-avräkning mellan Hyundais verksamheter i USA och Mexiko samt ett USDC-pilotprojekt mellan Lloyds och Visa. Resultaten bidrar till bilden av en växande användning av stablecoin-betalningar, parallellt med Standard Chartereds prognos om att stablecoinmarknaden kan nå 2 biljoner dollar år 2030. De pekar på möjliga kostnads- och hastighetsfördelar, men avgifter från leverantörer, lokala nätverk och genomförandegrad är fortsatt viktiga. Rapporten är ett belägg för att betalningar med stablecoins används, inte en direkt prisdrivande faktor för USDT eller USDC.
Neutral
Rapporten pekar på att stablecoins blir allt mer användbara för gränsöverskridande betalningar, med potentiellt lägre avgifter och snabbare avveckling än traditionella överföringar. Detta kan främja en långsiktig användning av USDT och USDC som betalningsmedel. Resultaten visar dock inte någon direkt förändring i efterfrågan på någon av tokenen som omsättningsbara tillgångar, och stablecoins är i allmänhet utformade för att följa fiatvalutor snarare än att stiga i värde. Skillnader i kostnader för olika betalningsvägar och i andelen genomförda utbetalningar gör också signalen om ökad användning mindre stark. På kort sikt lär rapporten inte utgöra någon betydande prisdrivande faktor för USDT eller USDC. På längre sikt kan en bredare användning för betalningar stärka deras roll på kryptomarknaderna utan att nödvändigtvis påverka deras prisstabilitet. Den förväntade priseffekten på de nämnda tokenen är därför neutral.